The first step is the one you believe in, the second one might be profound..
för helt jävla allvarligt så har nog tvåtusentretton varit ett av dom värsta åren i hela mitt liv. tragiskt men sant.
jag har gått igenom sådana jobbiga saker som jag aldrig ens hade fantiserat om att dom skulle hända. inte mig. inte nu. det finns många som har hjälpt mig, funnits där och stöttat.
men det finns även ett par stycken som inte funnits där eller stöttat. och sen finns det även dom som under tidens gång har fått mig att må sämre än vad jag egentligen förtjänat.
men till dom som har funnits där, det finns inte ord om hur mycket ni betyder för mig. och det finns inte heller ord, för hur mycket jag känner mig skyldig er. och tacken jag uttrycker kan aldrig någonsin bli tillräckligt.
ett virrvarr av känslor.
you said it was love, i said i'd like you to be mine..
jag gör det här för min egen skull mest av allt. ibland så svämmar det bara över med tankar och känslor. och ibland så får jag sådan ångest att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. idag är det lite så. det gör ont i mig, jag vet inte om jag vill skratta eller lägga mig i fosterställning och gråta, så ont gör det. men jag försöker bita mig i läppen och tänka på något, men det är inte lätt.
för jag vill bara sitta här med benen i kors..
återigen så har jag börjat packa mina saker i kartonger och väskor, för trettonde gången sen jag fyllde arton. det är rätt sjukt, när ska jag komma till ro och bara vara..? det är inte så att jag har ångest över flytten, den känns faktiskt riktigt bra.
they found her on the riverbank where the lonesome river flows, released from all her worries..
jag kommer sakna kvällarna.
kvällarna som vi spenderade sittandes i min soffa, pratandes om livet och alla besvär.
men jag antar, att vi är sådana som hittar varandra i olyckan eller det jobbiga.
counting all the assholes in the room, well i'm definitely not alone..
tusen gånger om.
skriver fyra nya - raderar igen.
jag ger upp, det är nog ingen idé att försöka ens.
orden verkar inte riktigt vara med mig idag.
det där som berör, rakt in i hjärtat..
Jag vill veta vad du längtar efter, och
om du vågar göra det ditt hjärta drömmer om.
Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag
vill veta om du är villig att riskera allt
för kärleken, för dina drömmar, för det
äventyr det innebär att leva.
Jag bryr mig inte om i vilken position
planeterna står i förhållande till dina
stjärnor. Jag vill veta om du känt sorg,
om livets motgångar gjort dig öppen eller
om du krympt ihop och slutit dig av rädsla
för kommande smärta.
Jag vill veta om du kan nalkas smärtan,
min eller din egen, utan att försöka gömma
den, förminska den eller fixa den. Jag vill
veta om du kan nalkas glädjen, min eller din
egen,
- om du kan dansa, vild av en lycka som fyller
dig ända ut i fingerspetsarna utan att bekymra
dig om att vara försiktig eller realistisk och
utan att tänka på vilka begränsningar det
ligger i att vara människa.
Jag bryr min inte om ifall historien du
berättar är sann. Jag vill veta om du kan
göra någon annan besviken för att förbli sann
mot dig själv, om du kan uthärda anklagelser
om svek utan att svika din egen själ. Jag vill
veta om du kan se skönhet även en grå dag.
Jag bryr mig inte om var du bor eller hur
mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan
stiga upp efter en natt fylld av ångest och
förtvivlan, då du är trött ända in i märgen,
och göra det som måste göras.
Jag bryr min inte om med vem eller var du
har studerat. Jag vill veta vad som bygger
upp dig inifrån när allt annat faller sönder.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig
själv och om du tycker om sällskapet som
ensamheten bjuder.
Jag bryr mig inte om vem du känner eller
hur det kommer sig att du är just här. Jag
vill veta om du kan uthärda att stå mitt i
elden med mig utan att rygga tillbaka.
det var länge sedan någon älskade här hon vill inte mera för hon vet ju så väl att hjärta rimmar bäst på smärta ..
kul. något som dock är mindre kul är den där jvla mensvärken jag har.
som gör att jag blir alldeles snurrig i huvudet.
än så länge har jag tillbringat dagen med att sova, dra mig i sängen och
nu känner jag väl att det är dags att dra sig upp istället.
sätta sig på altanen, äta frukost och röka lite. det låter som en fin idé.
och sen då. träffa syster, umgås. hänga, äta tacos. promenad.
något blir det väl alltid.
fem år senare..
Jag vill tro, att vi träffas igen. Som en fjäril lyfter från blomman, som en fågel som lämnar sitt bo
söker själen sin väg mot det höga, så har jag hört, så har jag lärt. Är det sant, så vet du det nu.
Här är jag. Var är du? Det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän. Något fint går itu.
Här är jag. Var är du? Jag vill tro att vi träffas igen."
jag saknar dig hannah. </3
kom igen då, med allt du har och lappa ihop mig bäst du kan..
jag vet ju själv att det kommer gå åt helvete i slutet i alla fall.
när ska jag lära mig att göra något för min egen skull, för att jag behöver det?
det är natt, som vanligt. och jag sover inte, som vanligt. för att även om jag är hur trött och
förstörd i kroppen som helst, så ska jag hela tiden komma med undanflykter för att få sova.
jag borde göra något eller så hakar jag upp mig på alldeles för värdsliga saker. saker som inte
är lämpliga att haka upp sig. speciellt när jag är själv, vilket jag är nu.
nästan två. klockan ringer fem. så om fyra timmar står jag på jobbet och försöker hålla
humöret uppe och röka för många ciggaretter för att orka hålla ut till klockan fyra.
jag kommer garanterat någon gång under dagen påpeka att jag knappt sovit något, fastän
jag vet att det är självförvållat. för att jag aldrig någon gång kan lära mig att slappna av.
för att jag hela tiden är alldeles för stressad för mitt eget bästa, för att jag ska hinna med saker
på alldeles för lite tid, eller på tid som jag egentligen inte har.
Even in the best of days Love will be hard and hearts will be faking..
klev upp halv åtta imorse, gick på vg och sen blev det frukost hemma.
i brist på sömn så gick jag och la mig igen. somnade om och vaknade
nyss. är fortfarande jättetrött och sliten i kroppen. men vad gör det.
det börjar fortfarande bli dags att dra sig till jobbet. för stängning ett
av fem. så med andra ord så kommer jag orka med jobb, sova och
kanske förhoppningsvis baka eftersom att andreas fyller år på torsdag,
men firas på lördag. ja. det är såhär det bli nu ett tag framöver, så tjing!
en vanlig måndagssyssla..
Andreas skurar en matta vi ska ha på altanen, det är tur att man kan vara arbetsledare både hemma och på jobbet ;b
Goodnight sweetheart..
har kommit hem efter en trevlig middag i Gävle med familjen. nu har jag just lagt mig i sängen, ska försöka få någon timmes sömn innan det är dags för vg halv nio på sjukhuset. det ska faktiskt bli riktigt skönt! hoppas bara att jag kommer upp i tid. sen blir det nog lite arbete hemma. våren närmar ju sig så det är en del att göra! godnatt.
med ett glas saft på altanen..
Söndag och fint väder, underbart!
Har fått sånt där som jag inte gjorde igår gjort. Färgat håret, lagt ansiktsmask och sådär. Känner mig lite piggare och fräschare nu med andra ord.
Just nu sitter jag i solen på altanen och njuter av ledig tid. Inte så tokigt det heller.. Åker in till Gävle lite senare för familjemiddag! Men innan dess har jag inga som helst planer faktiskt.
något så simpelt som att du håller mig hårt, blås på det onda, ta bort allting svårt..
lördag och jag hade så många planer på vad jag skulle hinna med idag.
men efter taskig sömn så har det inte blivit någonting alls gjort. fått hjälp
med att näta in altanen. ja det är gjort.
men dom andra sakerna då som att färga håret, lägga en ansiktsmask
och bara ha lite egentid. nej, det gick i stöpet.
funderar på att vila en sväng så att jag orkar göra någonting ikväll. men
det är nog ingen garanti. tråkigt, men sant.
om jag blundar nu så borde jag ju orka göra något i alla fall.
blipbåtblipbåtblipbåt..
Godmorgon!
Stängde igår, det gick riktigt bra. Nu ska jag snart iväg och dra av ett kortpass 14.30-20.30 .. Sen har jag ledig helg till på tisdag morgon klockan sex. Inte helt fel med andra ord.
Får väl se vad helgen har att erbjuda, det pratas om vin och det låter ju inte helt fel faktiskt. Sen söndag så åker vi hem till mamma för att äta middag med familjen, mysigt.
Nej dags att hoppa in i duschen så att jag kanske blir lite piggare..
godmorgon onsdag!
känner mig utvilad, men det är väl inte så konstigt. somnade vid halv åtta igår.
efter att ha "slumrat" till på soffan tre gånger! sen har jag fått sova hela natten..
igår tittade jag klart på sista programmet oc. det kändes lite sorgligt, men samtidigt
kanske det här innebär att jag får tid och ork till annat. kanske en ny tvserie?
eller varför inte försöka hänga med vänner, jobba lite mera och typ fixa och dona
hemma. det vore ju kul!
snart ska jag kliva upp och göra klart det sista innan det är dags att dra iväg till
jobbet. fantastiskt. 6-15. ska jag göra något skoj sen tro? som vad, typ?
nej. dags att börja sätta lite fart nu alltså!
hon var den mest bekymrade tonårsflickan världen sett sedan Jean d'Arc...
Man kan ju tycka att jag borde ha all tid i världen för det här, men tydligen inte.
Idag har jag bara legat på soffan och kollat på oc, förutom en timme då jag var på personalmöte. Mer spännande än så blir det visst inte när man är nyopererad..
Det finns så mycket bag vill skriva eller säga, men jag låter bli för jag orkar nog inte med konsekvenserna. Om det nu skulle bli några..
Imorgon, eller idag snarare så väntar ett besök på hälsocentralen för att se över stygnen. Jag hoppas det ser bättre ut än vad det känns. För just nu håller jag på att bli galen!
mmums
våffeldagen.
så vi slog väl på stort och gräddade lite våfflor. mmums. snart kommer nog mamma och Micke, kanske Matilda också om vi har tur. Då blir det kaffe och bullar.
