mmariaj

med bara några dagar kvar av det här året kan jag inte annat än att se fram emot nästa år.
för helt jävla allvarligt så har nog tvåtusentretton varit ett av dom värsta åren i hela mitt liv. tragiskt men sant.
jag har gått igenom sådana jobbiga saker som jag aldrig ens hade fantiserat om att dom skulle hända. inte mig. inte nu. det finns många som har hjälpt mig, funnits där och stöttat.
men det finns även ett par stycken som inte funnits där eller stöttat. och sen finns det även dom som under tidens gång har fått mig att må sämre än vad jag egentligen förtjänat.
men till dom som har funnits där, det finns inte ord om hur mycket ni betyder för mig. och det finns inte heller ord, för hur mycket jag känner mig skyldig er. och tacken jag uttrycker kan aldrig någonsin bli tillräckligt.

och till dom som inte funnits där, tack. jag vet vart jag har er.

 

allting handlar inte om det som hände i januari. en del gör. men mycket handlar om allting annat runtomkring. min resa. då till nu. jag kommer aldrig någonsin glömma det här året. det kommer ligga kvar i bakhuvudet. hela tiden. och jag hoppas att det gör mig starkare. och att jag kan hantera situationer som har fått mig nollställd nu.