mmariaj

jag blir så arg, arg på mig själv när jag inte fattar min egen kropps varningssignaler.
jag vet ju själv att det kommer gå åt helvete i slutet i alla fall.
när ska jag lära mig att göra något för min egen skull, för att jag behöver det?
det är natt, som vanligt. och jag sover inte, som vanligt. för att även om jag är hur trött och
förstörd i kroppen som helst, så ska jag hela tiden komma med undanflykter för att få sova.
jag borde göra något eller så hakar jag upp mig på alldeles för värdsliga saker. saker som inte
är lämpliga att haka upp sig. speciellt när jag är själv, vilket jag är nu.
nästan två. klockan ringer fem. så om fyra timmar står jag på jobbet och försöker hålla
humöret uppe och röka för många ciggaretter för att orka hålla ut till klockan fyra.
jag kommer garanterat någon gång under dagen påpeka att jag knappt sovit något, fastän
jag vet att det är självförvållat. för att jag aldrig någon gång kan lära mig att slappna av.
för att jag hela tiden är alldeles för stressad för mitt eget bästa, för att jag ska hinna med saker
på alldeles för lite tid, eller på tid som jag egentligen inte har.