för jag vill bara sitta här med benen i kors..
återigen så har jag börjat packa mina saker i kartonger och väskor, för trettonde gången sen jag fyllde arton. det är rätt sjukt, när ska jag komma till ro och bara vara..? det är inte så att jag har ångest över flytten, den känns faktiskt riktigt bra.
they found her on the riverbank where the lonesome river flows, released from all her worries..
jag kommer sakna kvällarna.
kvällarna som vi spenderade sittandes i min soffa, pratandes om livet och alla besvär.
men jag antar, att vi är sådana som hittar varandra i olyckan eller det jobbiga.
