mmariaj

för rätt precis en vecka sen satt jag här hemma i soffan alldeles bedrövad
och visste inte hur allting skulle gå efter att a voltade av vägen. det kändes
som om allting, just då, gick emot oss. även under måndagen då vi fick samtalet
att det skulle gå på runt 70-90tusen att laga bilen.
med facit i handen så sitter jag här, en vecka senare, och mår rätt bra trots
det som hände. för allting har verkligen ordnat sig på ett underbart bra sätt!
andreas mår bra, vilket är det viktigaste. sen saker som att alla i vår
närvaro verkligen har stöttat och hjälpt oss.
jag måste verkligen ha dom bästa i min närvaro. ni alla är guld värda! <3
vad har jag lärt mig? att älska innerligt och att allting verkligen kan förändras
inom loppet av bara några minuter. både till det bättre och till det sämre.
jag kommer aldrig ta något förgivet mera utan ta vara på allt jag har!

tack. jag älskar er i min närvaro.

var upp och promenerade i högbo tidigare under dagen tillsammans
med herr och fru b. det blev tre-komma-två kilometer typ.
skönt att skingra tankarna lite grann. för det behövs just nu.
börjar bli riktigt galen på min huvudvärk som jag nu haft konstant
sedan i torsdags. antagligen är det någon form av spänningshuvudvärk
och går väl över så fort allting börjar lugna ner sig.

just nu känner jag mig otroligt insabil, psykiskt.
helst vill jag bara dra täcket över huvudet. men inser att det inte
fungerar på det viset. så jag drar på mig jobbarkläderna igen och
åker iväg för 11-20 passet... vi ses.

la mig för att vila, vaknade upp nyss - fyra timmar senare.
det var ju dumt. men antagligen välbehövligt efter det senaste
dygnet som inte alls har varit speciellt roligt. mest jobbigt.
bilen är mer trasig än vad vi trott, och vi kommer behöva vänta
säkert två (?!) veckor innan dom ens har hunnit titta på den hur
mycket skador det är och vad det kommer gå på...
allting var med i tidningen idag, med bild och allt. när jag såg det
gick det en kall kår genom hela kroppen.. usch.

tänk vad livssynen kan ändras, på bara några sekunder ändras allting.
så var det för mig idag. nu börjar jag komma ur chockläget i alla fall,
tur är väl det. nu ska jag ägna tid till mitt hjärta.
jag älskar dig andreas!

slutade jobbet för säkert typ två timmar sedan. när jag kom hem satte
jag mig på balkongen, tog en cigg och fick sällskap av katterna.
gick in, la mig i sängen. här ligger jag nu. hur kan det ha gått två timmar,
det känns som typ en kvart. men ja, jag är inte trött.
funderar på att kliva upp, slänga i hårfärg och så duscha. skulle även vilja
bädda i nya lakan i sängen. men jag är inte så duktig på det, det brukar
mest bli knöligt faktiskt. och då blir jag ju arg, såklart.

min lediga dag börjar gå mot sitt slut. det vill säga att snart ska jag sova
efter en härlig ledig dag. spenderat den sovandes, för ovanlighetens skull?
men också en sväng nere på stan där jag köpte en present till mamma.
åkte hem och ville sova mera, men tog mig i kragen och drog till gymmet.
vägde mig, blev glad, cyklade sju kilometer, körde stenhårt med skivstången
innan pappa plågade mig vidare i alla andra möjliga maskiner. trött och jävlig
ställde jag mig till sist på springbandet en stund. pustade, rökte och åkte sen
tillbaka till sandviken. hämtade ut ett jättestort paket och ett lite mindre.
fixade middag, tvättade och bakade matbröd. vinkade hejdå till a som drog till
jobbet. nattvecka, inte alls speciellt roligt. la mig i sängen och här har jag legat
sen dess. försökte sova, var inte tillräckligt trött eller lite för rastlös.
nu då? antingen kliver jag upp och färgar håret eller så slår jag igång en film
som kan döda lite tid åt mig innan jag somnar.
imorgon jobbar jag igen, stängning! sen är jag ledig en dag till!
tjing!