mmariaj

andreas jobbar natt. vilket i sin tur har gett mig ensamtid till att tänka.
på både gott och ont faktiskt. det är jobbigt. men samtidigt så tror jag att
jag behövde tänka igenom allting som jag bara skjutit undan från mig själv.
det där som jag försökt att inte bry mig om, fastän det har gjort ont.
som det här med missfallet.
egentligen så skulle vi varit höggravid nu. ett barn skulle komma inom en
rätt kort framtid. ett barn som jag längtat efter. fruktansvärt mycket.
men utav någon anledning så fick vi missfall. sista augusti. jag minns det som
igår. den smärtan först i magen och som senare kom i hjärtat när jag insåg.
insåg att jag inte längre hade det där fina fostret i mig, som jag längtade efter
så att jag höll på att dö. jag bröt ihop psykiskt. totalt. grät. fick höra alla "fina"
kommentarer från folk i min närhet. "det var säkert sjukt, det var nog bäst såhär."
alla fraserna som jag minst av allt ville höra. dom pratade ju trots allt om mitt
barn. fostret som växt i mig i nio veckor. som jag nu snart skulle föda.
som vi skulle få dela resten av vårat liv med. så blev det inte.
jag slöt mig. ville inte känna längre. orkade inte känna.
efter den här händelsen så har hösten och vintern varit tuff för mig. för oss.
för en vecka sen insåg jag hur tufft det hade varit och nu försöker jag göra
något åt det. jag försöker ta mig igenom det här som gör ont. det är inte alldeles
för enkelt. tur att a finns bredvid mig. jag älskar honom.

man skulle kunna tycka att nu när jag är hemma och är sjuk så borde
jag kunna blogga lite mera. eller i alla fall lägga upp bilderna från brighton.
men, jag vet inte vart kameran är och orkar inte leta. eftersom att det mesta
gör mig totalt slut och andfådd. även fast det egentligen inte är sådär överdrivet
jobbigt i vanliga fall.. var upp till sjukhuset i alla fall. tog massor med prover.
det var blod överallt. verkligen. hon var totalt värdelös. jag kräktes nästan när
hon skulle peta mig i halsen med någon pinne. allt slutade i att jag fick hostmedicin.
den smakar skit, verkligen. lakrits och apelsin smakar den. typ. skit. verkligen.
och inte har jag blivit direkt någe piggare eller bättre heller. värdelöst.
jag har inte riktigt ro att bara ligga som ett slakt i soffan. titta på alla värdelösa
tvserier som går på tv'n. det är hur mycket dåligt som helst, som man i alla fall
fastnar i och vill se nästa utav. fastän man egentligen bara vet att det är ett
tidsfördriv. kunde jag, så skulle jag gjort något roligare. liksom.
nu ska jag nog vila lite grann. trött, igen. som vanligt.

feber, frossa och hosta. det är lite så jag lever just nu.
kan inte ligga ner och sova, för då kommer hostan från helvetet.
jag kan knappt andas emellanåt.
just nu sitter jag på sängkanten, det har jag gjort i två timmar nu.
sömnen blir konstig, en timme här och en kvart där. ibland blir det inte
mer än fem minuter. så jag är inte alls på topp, om jag säger så.
men. om jag lyckas sova lite till så ska jag orka mig med att ringa till
sjukhuset. så kanske jag kan få någonting hostdämpande. så att jag i
alla fall kan få behålla lungorna och dom andra sakerna i kroppen på
rätt ställe. för nu känns det som om allting kommer flytta på sig.

resan till brighton var fantastisk. det kommer kanske lite bilder när
jag är lite piggare och orkar tänka lite bättre.