men på underarmen grinar rakbladsbetten, men du skrattar och ler som om ingen har sett dom.
egentligen är det knasigt, hur livet kan förändras på en så kort stund. att något som kändes självklart igår, känns tveksamt idag och kanske helt jävla fel.
och jag är inne i någon såndär period igen, där jag ena stunden har lust att göra massor och sen i nästa så vill jag inte göra något alls. det mesta känns som en kraftansträngning.
varför blir jag såhär? det är ju vår, nästan sommar. då brukar jag inte vara sånhär.
Kommentarer
Trackback
