mmariaj

helgen har gått mot sitt slut. jag är också slut. så som det känns.
ingenting blev som jag trodde att det skulle bli den här helgen,
och nu har jag även tappat en av dom viktigaste personerna i mitt liv.
det känns sorgligt, det gör ont i hjärtat.
jag vet att jag inte borde gräva ner mig. men det gör jag i alla fall.
jag vet att livet har sin gång. men varför gör det då så fruktansvärt ont.
om ett par timmar ska jag kliva upp, vara pigg och gå upp till sjukhuset.
jag som inte ens kan sova. det är alldeles för många tankar.
trots att jag är slut, ser trött ut och somnar till i tio minuter för att sedan
vakna upp igen. kan jag inte släppa tankarna för ett par timmars sömn.
måndag. sjukhus, hem, promenad, sjukhus och jobb. det är väl planen
just nu. helst så skulle jag vilja åka in till gävle. hålla mormor i ena
handen och mamma i den andra. lova att jag kommer ordna allting.
att dom ska slippa ha ont i hjärtat. göra vad som helst för att ta bort
deras smärta. men hur skulle jag...?